Dricksvatten och varför det smakar olika i olika länder

Dricksvatten - Varför smakar det så olika?

Dricksvatten – är det verkligen tråkigt?

Det finns många personer som tycker att det är tråkigt och vi hör ofta att vattnet saknar smak och att det ”smakar” likadant. När människor säger sådant så beror det vanligtvis på att vi i Skandinavien är så lyckligt lottade att ha något av de renaste dricksvattnet jämfört med resten av världen. Detta innebär att vi oftast dricker kranvatten och vanliga märken inom massproducerat vatten från stormarknaderna.

Om vi kikar längre söderut i Europa ser vi en helt annan bild. Där dricker man flera olika typer av vatten och vi upplever ofta att det är flaskvatten som konsumeras mest.

Kort sagt så smakar vatten inte likadant – men till skillnad från exempelvis öl och vin är det svårare att smaka skillnaderna mellan vatten eftersom det är små nyanser som ger vattnet dess olika smaker.

Det finns olika klassificeringar för vatten beroende av vattnets mineralinnehåll. Det är dessa mineraler som ger vattnet smak. Ju färre mineraler vi har i vattnet, desto mindre smakar vattnet och vice versa – en större mängd av mineraler gör alltså smaken av vattnet mer kraftfull.
I Danmark har man kommit fram till att vattnet som man dricker mest av där har en mineralhalt på mellan 200 och 480 mg/l. Trots att det finns flera typer av vatten med en mineralhalt på mellan 0-13 000 mg/l.

Vad är orsaken till smakskillnaderna i vatten?

När vattnet smakar annorlunda kan man jämföra det med att vin från olika regioner smakar annorlunda även om man använder samma druva. Smakskillnaden beror på det som så fint kallas terroir. Wikipedia förklarar ganska bra vad terroir är:

“Terroir kommer från ordet terre som betyder jord. Det var ursprungligen en fransk term för vin, kaffe och te som angav hur de specifika karaktärsdragen som geografi, geologi och klimatförhållanden på en viss plats kännetecknade vissa sorter. Jordbruksmark i samma område delar samma jordmån, väderförhållanden och odlingstekniker som tillsammans bidrar till skördens unika egenskaper. Samma druvsort som odlas i olika regioner kan alltså ge mycket olika viner. (Källa: Wikipedia)

Så terroir betyder alltså att den omgivande geografin och geologin har sitt unika inflytande på smaken av vinet, precis som för fallet med vatten.

I grunden får vattnet alltså sin smak från var vi befinner oss och vilka miljöer och förhållanden vattnet befinner sig i. Ett bra exempel är om vi ser mot Grönland. Där fryser stora delar av regnvattnet till is redan vid ytan och kommer inte i kontakt med det mineralhaltiga underlaget. Därför har vatten från Grönland ofta en mycket lägre mineralhalt. Detta är Terroir. På samma sätt som det är för den danska jorden som är enormt kalkhaltig med resultatet att vattnet absorberar smaken av kalk och får därför en annan smak än den man kan uppleva på Grönland. Förhållandena som vattnet har haft i sin ”uppkomst” är alltså helt avgörande för dess smak.

Mineralerna i vattnet

Som tidigare nämnt är det mineralerna som hjälper till att ge vattnet smak. I naturligt vatten, mineralvatten och källvatten finns det tre typer av mineraler som kallas katjoner. Om det finns en tillräcklig mängd av dessa så har det en relevans för vattnets slutliga smak. Smaken kan upplevas som både söt, sur, besk och salt – beroende på mängden av det enskilda mineralet som finns i vattnet.

De tre katjonerna är följande:

Natrium Na+

Kalcium Ca2+

Magnesium Mg2+

Natrium Na+Kalcium Ca2+Magnesium Mg2+

Sammansatta mineraler

Förutom de tre mineraler som nämnts (natrium, kalcium och magnesium (katjoner)) finns det tre andra mineraler som kallas anjoner. När anjoner genom en kemisk reaktion binds samman med de tre ovan nämnda katjonerna kan nya ämnen bildas och dessa bidrar till att ge smak åt vattnet.

De tre anjonerna är följande:

Klorid CL-

Sulfat SO₄²-

Bikarbonat HCO3-

Mellan katjoner och anjoner kan det uppstå en kemisk reaktion som binder ihop dessa med varandra och därmed bilder de nya mineraler – som återigen kan ge vattnet en ny smak som går i en annan riktning.

I tabellen nedan har vi listat några av de mest vanliga ämnena som bildas när en av de tre katjonerna binder sig samman med en av de tre anjonerna.

Katjoner	Anjoner	Nytt namn	Kemisk beteckning
Natrium Na+	Klorid Cl-	Natriumklorid	NaCl+
Natrium Na+	Sulfat SO₄²-	Natriumsulfat	Na₂SO₄
Natrium Na+	Bikarbonat HCO3-	Natriumbikarbonat	NaHCO₃
Kalcium Ca2+	Klorid Cl-	Kalciumklorid	CaCl₂
Kalcium Ca2+	Sulfat SO₄²-	Kalciumsulfat	CaSO₄
Kalcium Ca2+	Bikarbonat HCO3-	Kalciumbikarbonat	Ca(HCO₃)₂
Magnesium Mg2+	Klorid Cl-	Magnesiumklorid	MgCl₂

För att dessa sammansatta och icke-sammansatta mineraler ska ge smak åt vattnet krävs det att de uppnår ett visst tröskelvärde. Om värdet är för lågt så kan man inte smaka mineralerna.

Är det lätt att hitta information om mineraler och mineralinnehållet i vattnet?

Ja – det har gått långt framåt. Speciellt när man tittar på de något bättre produkterna. Då ser man ofta att producenterna är bra på att ge information om mineralinnehållet i vattnet. Om produkten kallas mineralvatten MÅSTE man informera om mineralinnehållet. Är det källvatten eller förpackat vatten så omfattas det inte av samma regler. Som nämnt vill de flesta producenterna i lyxklassen gärna informera om mineralinnehållet eftersom det kan vara avgörande för att deras produkter blir köpta av konsumenterna på marknaden.

Informationen man hittar på flaskorna kommer ofta att vara i slaget av de beteckningar för katjoner och anjoner som vi nämnt i tidigare stycke. Dessa kommer att vara angivna i mg/l (milligram per liter). Därutöver kommer det oftast att finnas information om den totala mineralhalten. Denna anges i TDS, PPM eller det som kallas Dry Residue 180 (torrprov).

TDS: Total Dissolved Solids. Det är ett uttryck för hur många upplösta mineraler det finns i vattnet. TDS anges i milligram per liter (mg/l).

PPM: Parts Per Million. Ibland ser man att TDS-nivån inte nämns som mg/l utan istället som PPM. Men dessa två saker betyder exakt samma sak. Det innebär alltså att en TDS på 55 mg/l är samma som 55 ppm.

Dry Residue 180: Detta är ett torrprov som går ut på att man värmer vattnet till 180 grader och låter det avdunsta helt. Kvar är endast mineralerna eftersom de inte avdunstar. Därefter vägs mineralerna och då kommer man fram till siffran Dry Residue 180. Siffran anges i mg/l.

pH-värde

Förutom att vattnet kan få en smak som bestäms av katjoner och anjoner så har pH-värdet också lite att säga till om. Vattnet kan ha en sur, söt eller besk smak beroende av var på pH-skalan vi befinner oss.

pH-skalan rör sig från 1 till 14, där 7 är neutralt. Allt under 7 kategoriseras som surt och allt över 7 kategoriseras som basiskt.

pH-skalan är logaritmisk och detta innebär att en skillnad på 1 skulle motsvara en ökning av syra eller bas med 10. Detta innebär alltså att om man har vatten med ett pH-värde på 5 så kommer det att vara 10 gånger mer syrahaltigt än vatten med ett pH-värde på 6.

Om man bryr sig väldigt mycket om huruvida en viss vattentyp passar bättre till en viss typ av mat så har Fine Water Society skapat en liten guide. Denna används ofta i de finare restaurangerna, där vatten inte bara är vatten utan ska passa till både mat och vin.

5,0 - 6,7	pH	Surt
6,7 - 7,3	pH	Neutralt
7,3 - 7,8	pH	En svag sötma
7,8 - 10	pH	Beskt/basiskt

Vattnets lukt

Som utgångspunkt ska vatten helst inte lukta. Det skulle inte vara behagligt att dricka det om så vore fallet. Lukt i vattnet kan orsakas av flera olika skäl. Gemensamt för dem alla är ganska enkelt – lukten ska inte vara där! Lukten kan härstamma från flera olika källor som exempelvis rengöringsmedel som använts i återvunna flaskor eller kemikalier från plastflaskor. Man ser sällan att det är vattnet som i sig själv som bär skulden för lukten.

Vattnets hårdhet

I Danmark känner man alltför väl till det där med hårt vatten. I stora delar av landet finns det en stor halt av kalk i dricksvattnet. Vattnets hårdhet är ett uttryck för innehållet av magnesium och kalcium. Hårdare vatten kan ha en tjockare i konsistens och i vissa fall kan man se det med blotta ögat om man ställer ett glas hårt respektive mjukt vatten vid sidan av varandra. Skillnaden i konsistensen mellan mjukt och hårt vatten känns också av när man dricker det.

I Danmark mäter man främst hårdheten med Deutsche Härte (°dH) som är den tyska hårdhetsskalan. 1 grad på denna skala innebär att vattnet innehåller 10 mg upplöst kalk eller 7,19 mg upplöst magnesium per liter.