Vad innehåller vattnet från brunnen och hur renar jag det?
När man ska rena vatten från brunn finns flertalet möjligheter för detta. Det beror lite på vad och hur mycket man vill rensa och filtrera, samt ändamålet som det renade vattnet ska användas för. Hur många krav ställs?
Rening av vatten från brunn
När regnvatten silas genom jordlagren kommer det ta upp en rad salter som följer med när vattnet pumpas upp från brunnen. Dessa salter delas upp i katjoner och anjoner.
Katjoner: Ca++, Mg++, Fe++, Na+, K+ och NH4+, H+, F3+
Anjoner: HCO3-, Cl-, SO4-- samt NO3- och NO2-
Vid syresättning, filtrering och rening på vattenverket avlägsnas en del av dessa salter och mineraler innan vattnet pumpas ut i ledningsnätet som rent dricksvatten. Det lokala vattenverket kan upplysa om vattnets innehåll av salter och mineraler i ditt område.
Vattens naturliga innehåll av kalcium (Ca++) och magnesium (Mg++) gör vattnet ”hårt”. Hårdhet anges i hårdhetsgrader (°dH) med värden mellan 0 och 37 ºdH, där 0 anger mjukt vatten.
När vatten värms upp över 55 oC skiljs mineralerna ut och sätter sig i diskmaskinen, på glas och annan utrustning. Detta innebär att diskmaskinen kalkar igen och att disken inte blir ren i kemisk mening.
När ska du använda rent och renat vatten?
Det kan finnas flera grunder för att använda rent och renat vatten. Exempelvis:
Framställning av produkter som ska vara rena (läkemedel och bioteknik). Analyser kan ge felaktiga resultat om vatten med okända partiklar används, men även laboratorieutrustning, instrument och glasgods ska vara rena efter diskning. Detsamma gäller för autoklavar/ångsterilisatorer för användning på sjukhus.
Panna och annan utrustning som används för att värma upp vattnet, däribland desinfektorer, får en mycket längre livslängd om de försörjs med mjukt vatten. Tvålprodukter blir effektivare och mängden kan halveras vid användning av mjukt vatten och risken för smittspridning genom vatteninstallationen minskar.
Måttenhet
Beroende på språk och land: Mikron, mikrometer eller µm. 1µ är en miljondels meter eller en tusendels millimeter (0,001 millimeter). Ett membran för omvänd osmos har porer eller hål på en tiotusendels µ (0,0001µ). Måttenheten mikron, my eller µm. Ofta förkortas µm till enbart µ.
Hur och vilka filtreringsmetoder kan vi använda?
|
Tjocklek människohår |
100 µ |
|
Minsta partikel som ögat kan se |
50 µ |
|
Minsta bakterien |
0,2 µ |
|
Kalciumkarbonatmolekyl |
0,0009 µ |
|
Havssaltsmolekyl |
0,0007 µ |
|
Vatten |
0,0001 µ |
|
|
|
|
Mikrofiltrering avlägsnar alla bakterier |
från 0,1 µ till 10 000 µ |
|
UV-belysning |
-- |
|
Jonbytarteknik |
-- |
|
Aktivt kolfilter avlägsnar organiska föreningar, tungmetaller, klor med mera – inte bakterier och virus |
från 5 µ |
|
Ultrafiltrering är nödvändigt för att avlägsna alla bakterier och virus |
0,01–0,1 µ |
|
Nanofiltrering avlägsnar bekämpningsmedel från grundvatten, tungmetaller från avfallsvatten, avlägsnar nitrat, används för avhärdning |
0,001–0,01 µ |
|
Omvänd osmos-membrans porer/hål |
0,0001 µ |
Microfiltrering – renar ner till 0,1 µm
Här kan vi avlägsna partiklar, ockra, lukt och smak, men även bakterier kan avlägsnas med mikrofiltrering under 0,2 µm.
Påsfiltrering 0,5 µm till 1 200 µm.
Djupfiltrering 1 µm till 200 µm.
Ytfiltrering 0,1µm till 100 µm.
MESH-filtrering 3 µm till 1 000 µm.
Aktivt kolfilter – renar vattnet från bl.a. lukt och dålig smak
Aktivt kol är ganska mirakulöst med hänsyn till förmågan att avlägsna giftämnen, lukt och dålig smak från kranvatten. Aktiva kolfilter är små bitar kol, i granulär eller blockform, som behandlats för att vara extremt porösa. Ett gram aktivt kol kan med lätthet ha ett ytareal om 500–3 000 m2. Det är ytarealet som gör det möjligt för aktiva kolfilter att vara så effektiva vid absorption (avlägsnande) av föroreningar och andra ämnen. Förutom ytarealet har aktiva kolfilter olika möjligheter i relation till storleken av de förorenande ämnena de avlägsnar.
När vattnet strömmar genom ett aktivt kolfilter hålls kemikalierna kvar i kolet.
Effektiviteten är beroende av vattnets strömningshastighet och av vattnets temperatur. Därför ska de flesta mindre aktiva kolfiltren användas med lågt tryck och kallt vatten. Aktivt kol är normalt gjort av kokosnötsskal, trä eller kol och säljs som granulerat aktivt kol eller kolblock.
Aktivt kol avlägsnar mycket effektivt minst 81 kemikalier, ganska effektivt 30 andra kemiska ämnen och måttligt effektiv ytterligare 22 kemiska ämnen. Det kan inte avlägsna och rena allt från kranvattnet.
Enligt EPA (Environmental Protection Agency i USA) är aktivt kol det enda filtret som rekommenderas för att avlägsna alla 32 identifierande organiska förorenade ämnen, inklusive THM. Detsamma gäller för alla 14 bekämpningsmedel och 12 herbicider.
Aktivt kol reducerar generellt inte TDS (Total Dissolved Solids) som är en gemensam benämning som används av vattenfilterförsäljare. Mer specifikt är aktivt kol normalt inte tillräckligt för att avlägsna följande ämnen.
UV-behandling
Bakterier och mikroorganismer i vatten kan oskadliggöras på kort tid genom att utsätta vattnet för UV-strålning. Metoden är både effektivt och miljövänlig då det inte används några kemikalier och inga biprodukter uppstår.
Jonbytarteknik
Kalk (kalcium och magnesium) kan avlägsnas från vattnet. Jonbytartekniken utnyttjar att vattnet innehåller ”lössittande” joner, t.ex. Ca, Mg++ och anjoner med negativ laddning. Genom att låta vattnet strömma över en yta som innehåller ett mer aktivt ämne med motsatt laddning kommer jonerna att byta plats. Ämnet är belagt med små plastkulor som kallas granulat eller ”harts” – även om det inte har med harts att göra. Jonbytaranläggningen är effektiv och kan rena och avlägsna ca 99 % av de oönskade salterna.
Delvis avsaltning (ºdH 4–6)
Vid avhärdning av vatten där kalcium och mangan (katjoner) ska avlägsnas är resultatet av jonbytningen mjukt vatten och biprodukterna natrium och koldioxid. Natriumsalter skapar inga hårda beläggningar. Koldioxid är en svag syra som kan bryta ner kalk i gamla rör.
Total avsaltning (ºdH > 1–2)
När både katjoner och anjoner önskas separeras från vattnet används jonbytarbehållare som övergripande avlägsnar de positivt och negativt laddade jonerna från vattnet. En del anläggningar kan ändå ha båda funktionerna i samma behållare. Detta kallas ”mix bed”.
Granulatet i jonbytaranläggningen slits med tiden då det enbart finns ett visst antal joner att byta med. När jonbytaren har använts upp körs en rengöring och uppladdning – behållaren rengörs från biofilm och orenheter och nya joner i form av salt tillförs. Vissa typer av jonbytare ska laddas hos producenten.
Ultrafiltrering – rening ner till 0,01 µm
Dricksvattnet i Sverige innehåller normalt inte bakterier som är sjukdomsframkallande – med undantag för några fall då legionella kan uppstå. Legionella kan vara farligt eftersom det kan ge mycket djup lunginflammation som svagare individer riskerar att dö av.
Om vattnet är under 20 oC är bakterien inaktiv, men vid temperaturer från 20–45 °C kan legionella förökas snabbt. Detta innebär att den trivs i installationer med varmt bruksvatten och kan spridas via spray och vattenånga. Det finns flera sätt att bekämpa bakterien på – t.ex. kan vattnet belysas med UV-ljus, och om det varma vattnet är över 60 oC dör bakterien. Man kan även använda ultrafiltrering då virus har en storlek över 0,01 µm.
Nanofiltrering – rening ner till 0,001 µm
Nanofiltrering avlägsnar bekämpningsmedel från grundvatten, tungmetaller från avfallsvatten, avlägsnar nitrat, används för avhärdning
Omvänd osmos – rening ner till 0,001 µm
RO-vatten (dem. vatten, avsaltat vatten) framställs genom filtrering av vattenverksvatten genom filtreringskolonner som enbart tillåter små molekyler som vatten att passera. RO-anläggningen är normalt uppbyggd av flera enheter där ett förfilter fångar upp de grövsta partiklarna och en jonbytare tar upp kalcium och mangan innan vattnet når de finare membranen som därmed håller längre.
Osmos betyder att vattnet rör sig genom ett semipermeabelt membran (där enbart vattnet kan komma igenom) för att utjämna en koncentrationsskillnad av upplösta ämnen. Vattnet rör sig från den låga koncentrationen mot den högre av egen kraft för att uppnå jämvikt.
Vid omvänd osmos rör sig vattnet från en hög till en låg koncentration. Detta sker inte av sig självt och vattnet ska därför sättas under tryck. Vattenmolekyler är bland de minsta molekylerna som finns i flytande form.
Utöver vattenmolekylerna kan membranen tillåta O2 och CO2 att passera.
Det är ett vattenspill på omkring 10–15 % av vattnet när vattenbehandlingen sker med omvänd osmos.
Ledningsförmågan mäts i µS/cm/TDS (PPM) och kan anslutas till en CTS-anläggning, så att vattenkvaliteten kan övervakas centralt. Vi rekommenderar användning av PP-rör med IR-svetsning till ledningsnätet. Om det rena vattnet ska tappas i en behållare ska denna leva upp till samma renhet.
Du hittar allt inom Omvänd osmos hos vårt systerbolag Nordic Filtration här: Omvänd osmos - Nordic Filtration
Omvänd osmos avlägsnar
|
natrium: |
85–94 % |
|
järn: |
94–98 % |
|
bly: |
95–98 % |
|
mangan: |
94–98 % |
Ultrarent vatten med EDI (elektroavjonisering)
Sjukhus, farmakologiska företag och företag inom livsmedels- och elektronikbranschen har de senaste åren ersatt tidigare anläggningar med EDI-anläggningar. EDI delar vattnet med elektricitet och i kombination med ultrafiltrering uppnås vatten som är helt rent – en vattenkvalitet med ledningsförmåga < 0,2 µS/cm.
Den stora fördelen med EDI-metoden är att kolonnerna laddas med hjälp av elektricitet, vilket gör EDI-anläggningen driftsäker och mycket enkel att underhålla.
Installation av filtreringsutrustning
Alla typer av vattenbehandlingsanläggningar ska installeras av en auktoriserad VVS-installatör. Anläggningen ska naturligtvis anslutas till vatten och el och restprodukter ska ledas ut till avlopp.
- Filterelement ska bytas ut efter behov eller efter 6 månader.
- Osmosanläggningens membran ska bytas.
Jonbytaranläggningen ska regelbundet fyllas på med salt.
